.

Då har jag också sett den - Sex And The City 2. Den slår inte den första SATC men bra var den, något lång bara.

De resencenter jag har hört resencera filmen tidigare kan ta sej i brasan! Hans Wiklund sa bl.a att huvuskaraktärerna saknade djup - det verkar som om han har glömt att filmen bygger på en serie. I serien har karaktärerna redan fått djup och vi som ser filmen har i 90% av fallen även sett serien och därmed redan lärt "känna" karaktärerna med dess djup. En kvninnlig resencent skulle ha sett den ur ett annat perspektiv - ett perspektiv som Hans Wiklund aldrig kommer klara av att titta genom.



Den första SATC var verkligen en film, uppföljaren var mer som ett långt avsnitt, tyvärr. Carrie träffar den gamla kärleken Adian och jag jublar av lycka då jag tyckte han var den allra bästa. Jag har aldrig gillat Mr Big, varför hålla fast vid någon som har sårat en så mycket? Det sänder ut lite fel signaler. Själv har jag träffat min egna Mr Big och det tog alltför lång tid innan jag lyckades göra mej av med honom. Minus för Mr Big och många plus till Adian, mitt hjärta gjorde en dubbelvolt när jag fick syn på honom!

Charlotte gör allt för att hålla fasaden som den perfekta fru och mamma, detta visar de inte överdrivet tydligt i filmen men för oss som redan känner karaktärerna så har vi redan detta djup (herr Wiklund saknar det djupet). Till slut rinner bägaren över och hon går in i skafferiet och grinar. Vilken mamma har inte gjort det? Jag har gjort det. Jag tror att många mammor känner igen sej hos henne, man gör allt för att det ska bli så bra som möjligt men till slut orkar man inte med det hela å då måste tårarna fram! Sen har hon en helt underbar nanny som förstår det. En nanny utan BH och hur tror hon att Harry reagerar på det?

Miranda gör inte så mycket väsen av sej i filmen, säger upp sej från jobbet då hennes röst inte uppskattas. Bra. Men sen då? Hon har fått för lite plats tycker jag.

Samantha har blivit en klimakterietant som proppar i sej 7000 olika hormoner och smörjer sej med ännu fler krämer - allt för att bli yngre och för att slippa klimakteriebesvären. På resan till mellanöstern blir hon fråntagen alla hormoner och med det kommer diverse besvär. Men hon sexar som vi är vana vid och gör ingen tittare besviken.

Jag då? Jag älskar dessa fyra damer. Varje gång jag ser den första filmen (har sett den ett par gånger) och nu när jag såg tvåan så blir jag så avundsjuk! Jag vill också svassa runt i höga klackar och dyra märkeskläder med ben smala som tändstickor. Till skillnad från de mysbyxor mina fläsklägg lätt fyller ut! Skärpning på mej där! Nu kommer jag aldrig att råd med några dyra märkeskläder men jag får väl pussla om lite i garderoben och göra mer plats för tunikor och tights, byta ut tennisskorna till converse eller nåt annat roligt. Klackarna får jag tyvärr se mej besegrad över - jag kan helt enkelt inte gå i klackar (vet inte ritkigt hur jag ska klara av klackarna jag ska ha när jag är tärna) dessutom är det omöligt att jobba i klackar.

Dags att gå in i Charlotte-rollen, dvs som den perfekta mamma och sambo...

Filmen får SSSs av SSSSS.

Ordbajs.