En förtjusande man - Marian Keyes

En förtjusande man skriven av Marian Keyes.

Boken är skriven ur fyra olika kvinnors perspektiv, fyra kvinnor som har en gemensam nämnare, en man, Paddy. En förtjusande man, men bara på ytan. I själva verket är han ett jävla as som misshandlar sina flickvänner.

Det första avsinittet handlade om Lola som blir sviken av Paddy (mannen), kapitlerna om henne är skrivna på ett kul sätt med dag och klockslag för varje stycke så som läsare har man hela tiden stenkoll på om det är nutid eller om hon tänker tillbaka.

De andra kvinnorna är inte skrivna med dag och klockslag så ibland är det lätt att snurra ihop handlingen lite, framför allt när brytningen mellan styckena om nutid och dåtid är vid en sidbrytning, då ser man inte att det är nytt stycke. Det hade räckt med att det suttit en filur mellan styckena så hade det problemet inte inträffat.

Boken har ett mycket viktigt innehåll, bla alkolism, men det har Keyes skrivit om i fler böcker och känns inte på något sätt utmärkande för just den här boken (hon är själv en nykter alkolist). Enligt mej är det två nya ämnen som avhandlas i denna bok, en del är större än den andra. Jag börjar med de mindre delen - medias makt och folkets makt över media.

Alla vet vi redan att media har stor makt, kolla bara Littorin-affären, det är lite likande fall i denna bok, det handlar dock inte om köpt sex. Utan om en kvinnligpartiledare, Dee, som har någon emot sej och denna någon gör allt för att sälja in smutsiga historier om henne till tidiningar. Sanna historier visserligen, en del är sanna pga av att Dee gör en del saker som inte är helt lagliga och hennes pojkvän hänger ut deras sexliv i media (det visar sej sen att han fått betalt för det) men en del saker gör inte Dee olagligt men personen som försöker sätta ditt henne hindrar bla att checkar löses in och helt plötsligt finns det saker hon inte betalt för. Medias makt att smutsa ner politiker, skyldiga som oskyldiga. Jag är däremot helt övertygad om att om man avgår från sin ministerpost som Littorin gjorde så är man skyldig.

Till det andra viktiga ämnet, mäns våld på kvinnor. Mannen i boken, Paddy, roar sej med att leka sexlekar med en del av sina flickvänner och misshandla dem alla. Marnie, som träffar honom när hon är ung (17 år) blir nästan misshandlad till döds men klänger sej ändå fast vid honom resten av livet. Marnie är redan innan hon träffar honom en superkänsligt våp (jag skulle aldrig klara av at umgås med henne) och det blir mycket värre efter honom, så hon var ett lätt offer för honom. Hon blir alkolist och gifter sej och får två barn, hennes man lämnar henne sedan och tar barnen med sej pga av hennes alkoholproblem, fullt förstålligt!

Marnies tvillingsyster Grace är journalist och blir senare i livet erbjuden att skriva Paddys biografi och hon tackar ja för att kunna hämnas honom. Det hela slutar med att även hon blir misshandlad när hon vägrar ha sex med honom. Grace får även sin bil stulen och sönderbränd och det visar sej att Paddy ligger bakom det.

Grace lär känna politikern Dee och Grace leker Sherlock Holmes och klurar ut att det är Paddy (hög uppsatt i samma parti som Dee) som ligger bakom smutskastningn av Dee i media och för att få stopp på den allra värsta historien blir det kohandel. Grace får med sej Lola och Marnie och tillsammans hotar de att gå ut med sin historia om Paddy inte drar tillbaka den han har om Dee. Det går åt skogen och Paddy bara skrattar åt dem.

Av en slump får Grace dagen efter i uppdrag att intervjua en irländsskådespelerska som precis slagit igenom stort i Hollywood, Zara. När de ska skaka hand efter intervjun stirrar Zara på hennes hand. Paddy "brännmärker" sina offer genom att fimpa en cigarett i deras högra hand. Det visar sej att även Zara är ett av Paddys offer och att hon känner en till, Selma. Selma fick sin bergsklättrar karriär förströd pga av att Paddy bröt ett ben i hennes hand.

Med fyra tjejer fick de tills slut Paddy på fall och han drog tillbaka sin historia om Dee. Dee som arbetar mot mäns våld mot kvinnor hittar även sin chans till att hämnas på Paddy.

Det är det stora hela i handligen sen är det självklart en massa annat som händer mitt i också, en moster blir dödligt sjuk i lugncancer och för att stötta henne slutar alla i hennes närhet att röka. Så en del om nikotinabstinens får man läsa också, lösgodis ska tydligen hjälpa.

Till det viktiga ämnet: misshandel. Jag personligen förstår inte hur man kan stanna kvar och tror heller inte att jag någon gång kommer att förstå, om jag inte själv blir utsatt för det men det hoppas jag att jag slippr. Att mannen till en början är förtjusande, så som Paddy, och att misshandeln startar som en hjärntvätt för att bryta ner personen psykiskt för att sen börja slå, det är jag med på. Men någonstans borde det väl ringa varningsklockor så starka att man fattar att det är dags att ge sej av??

I boken är det som tur är ingen som har barn (förutom Marnie men hon fick barn efter sin tid med Paddy med en vettig karl), men att stanna kvar i ett misshandelsförhållande där även barnen far illa kan jag inte förstå. Marnie utvecklar som sagt alkolism och det anser jag även det är en form av misshandel av barnen. Det skapar en otrygg miljö för barnen precis som misshandel.

Hur tryggt är det att se pappa slå mamma, eller mamma slå pappa? Kan man slå sitt barns andra förälder är steget inte långt från att slå det egna barnet (även om föräldern inte slår barnet är det ändå psykisk misshandel). Om man är den föräldern som blir slagen och stannar kvar och låter sina barn utsättas för misshandel av den andra föräldern, oavsett om det enbart är psykiskt eller även fysiskt så anser jag att man indirekt säger till föräldern som misshandlar att det är ok, misshandla mej och våra barn.

Trots att man själv blir misshandlad är jag helt övertygad att man gör allt för att skydda sina barn men för mej är det inte tillräckligt, så länge man inte lämnar den som misshandlar är man själv lika delaktig i misshandeln av barnen. Min åsikt.

I boken får man läsa att kvinnorna som blir slagna skäms och att de därför inte gör något, istället tassar de runt på tå och försöker vara så förberadande som möjligt så att Paddy aldrig ska få en chans att bli arg och därmed slå. Självklart hittar han ändå anledning till att bli arg, för att han vill slå. En man som slår upprepade gånger på fler än en kvinna är det något fel i huvudet på, enligt mej.

Tänker här återge ett långt citat från boken om hur Lola kände:

"Ville desperat återgå till den första tiden när han var överförtjust i mig, när jag aldrig kunde göra något fel i hans ögon. De tillfällen då han varit öm och kärleksfull dåförtiden så många fler än de otreliga upplevelserna - men jag kunde omöjligt hitta tillbaka dit.

Ansträngde mej mer för att vara sexigare, för att förutse hans sinnesstämningar och behov, för att blir mer insatt i politik, för att ständigt vara tillgänglig för honom, natt som dag.

Var så ängsligt uppslukad av att göra honom lycklig att jag inte hade några känslor över för att älska någon annan. Glömde Birdie, Treese och Jem, de var bara individer som ville slösa bort min tid och energi.

Försökte kontrollera allt i hela världen så att inget skulle reta upp honom. Men precis vad som helst kunde väcka hans raseri - ett rött trafikljus, ett fiskben i maten, att jag glömde bort att påminna honom om något jag inte ens känt till.

Sedan fick allt ett abrupt slut - nyheten spreds att Paddy tänkte gifta sig med (en) annan kvinna och inte längre hade något behov av mig. Borde ju ha varit glad över att bli av med honom. Men det var jag ju inte. Tillsammans med honom kände jag mig värdelös. Men utan honom kände jag mig så utskämd att jag trodde jag aldrig skulle komma över det."

Jag vet inte, men jag kan tänka mej att det är så här många känner. De känner sej värdelösa med mannen men utan mannen känner de sej utskämda och som riktiga nollor. Och tyvärr tror jag många av dem är rädda för att bli ensamma och då hellre är med en man som slår än ingen alls, tyvärr så väntar de nog med att lämna mannen tills de har hittat någon ny, och hur lätt är det med en man som kontrollerar varje steg?

Kompromissa får man göra i varje förhållande men det ska vara lika åt båda håll. Annars är det något som är fel.

Nope, inget ordbajs. Det var heller inte tänkt att det skulle bli så långt, men en del saker går bara inte att skriva kortfattat om. Betyget blir SSSss av SSSSS, det som drar ner är kapitlerna om de olika kvinnorna är skriva på olika sätt, kapitlerna om Lola är att föredra. Det andra som drar ner är att Keyes återigen skriver om alkolism, vitkigt det med men hon har redan haft med det i 2-3 böcker tidigare, alkohol i stora mängder förekommer i alla böcker så det känns lite uttjatat.

Armpuffar och magring

För lite mer än en vecka sen köpte jag flytgrejer till E och nu känner jag att de blivit använda såpass mycket att jag kan säga vad jag tycker, och vad jag tror att E tycker. De är hur bra som helst! E älskar dem och tycker det är jättekul att "simma" själv.

Flytgrejerna sitter bra på plats i.o.m att de spänns fast, det gör heller inte ont att sätta på dem (kommer ihåg när jag var liten och hade sådana där uppblåsbara armpuffar - tyckte de gjorde skitont att få på sej), dessa flytgrejer spänns fast på barnet, vilket jag ser som ett stort plus.

En nackel är dock det lite hårdare materialet när det gäller magringen (på armpuffarna är det inte samma problem). Materialet är oformbart och alla barn ser ju som sagt olika ut runt magen så passformen blir inte den bästa, men den sitter kvar om vi spänner in den på max. På ett större barn sitter de säkert bättre. De är från 12 kg och det är precis vad E väger så det kan vara så att hon är lite på gränsen till för liten. Men det är den enda nackdelen jag ser med dem!

Ett annat plus är att de inte är uppblåsbara så de kan inte punkteras! Fast jag tror inte det är så ofta de uppblåsbara punkteras när barnen badar, det händer nog i bilen när man bara kastar in alla badgrejer huller om buller...En liten nackdel blir ju så att de tar aningens mer plats i.o.m att man inte kan ta ur någon luft.

Magringen tycker jag är 100 gånger bättre än en vanlig badring, trots att den är oformbar. En vanlig badring kan vilket barn som helst ramla ur (jag sträcker upp armen) men denna sitter fast och är helt omöjligt att ramla ur. Man spänner den dessutom på ryggen så det ska mycket till om barnen ska få upp den själv.


E är mer än nöjd med dem!! De 3-4 första gångerna hon badade med dem var hon lite nojjig och ville att vi skulle hålla i henne. Men när vi sakta men säkert höll i henne lösare och lösare så märkte hon att hon fixade det själv och nu behöver vi inte ens hålla i henne ibörjan av av badet (utom när hon leker bebis).

Rekommenderar dem varmt! totalt SSSSs av SSSSS, som sagt det enda negativa är att magringen är oformbar. De är av märket Swimpy och jag köpte dem här.

Ordbajs.


Fjärde sommaren - Ann Brashares

Serien om tjejerna som är systrar i jeans.



Gillade inte alls denna bok, jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men jag misstänker att det har att göra med min ålder som har kommit ikapp mej. Detta är en tonårsbok och hade jag läst den för 15 år sen så hade jag tyckt den var hur bra som helst! De tre första böckerna tycker jag var mycket bättre, men jag var som sagt ett par år yngre när jag läste dem.

Något som jag kan tycka är lite skrämmande är att jag kommer inte ett dugg ihåg vad böckerna handlar om. Jag kommer ihåg huvudpersonerna, Bee, Tibby, Lena och Carmen och deras familjer utan problem, men vad själva böckerna handlar om, alla dessa tonårsproblem de har - nej, de kommer jag inte ihåg. Så böckerna kanske inte är så bra trots allt?

Det blir iallafall SS av SSSSS, men som sagt, hade jag varit 15 år yngre hade betyget garanterat blivit ett annat. Jag kan varmt rekommendera boken till en tonåring/snorunge, men inte till tanter. Som tant köper jag inte ett par jeans med magi...


Magnum Double

Denna underbara glass som fanns för flera år sedan i en stor variant. För mej som är chokladälskare och gillar sådär lite lagom mörk choklad med resonemanget ju mer desto bättre, älskade då denna glass! Men sen försvann den och mitt sommarliv blev inte riktigt densamma efter det. Tills jag åkte till Malta för fem år sedan (hjälp är det så länge sen???!!!!!). Där fanns den, och jag åt och åt och åt och var hur nöjd som helst! Sen fick jag sörja igen :-(

Tills nu! Av en slump upptäckte att jag de fanns som mini-magnum, vet inte i hur många år de funnits men jag sörjer för varje år jag missat dem! Som tur är kan jag äta glass i mängder så nu äter jag ikapp de glassar jag missat under åren :-)

Glassen består av: vanlig magnumglass i mitten, mörkt "chokladskal", chokladsås och sen ytterligare ett skal med choklad. Underbart god!!

Den får SSSSs av SSSSS, enda anledninge till att det inte blir full pott är för att förpackningen säljs i glassar om sex, med tre double chocolate och tre double karamell och dem är jag inte lika förtjust i även om de fortfarande är goda.


Sex And The City 2

Då har jag också sett den - Sex And The City 2. Den slår inte den första SATC men bra var den, något lång bara.

De resencenter jag har hört resencera filmen tidigare kan ta sej i brasan! Hans Wiklund sa bl.a att huvuskaraktärerna saknade djup - det verkar som om han har glömt att filmen bygger på en serie. I serien har karaktärerna redan fått djup och vi som ser filmen har i 90% av fallen även sett serien och därmed redan lärt "känna" karaktärerna med dess djup. En kvninnlig resencent skulle ha sett den ur ett annat perspektiv - ett perspektiv som Hans Wiklund aldrig kommer klara av att titta genom.



Den första SATC var verkligen en film, uppföljaren var mer som ett långt avsnitt, tyvärr. Carrie träffar den gamla kärleken Adian och jag jublar av lycka då jag tyckte han var den allra bästa. Jag har aldrig gillat Mr Big, varför hålla fast vid någon som har sårat en så mycket? Det sänder ut lite fel signaler. Själv har jag träffat min egna Mr Big och det tog alltför lång tid innan jag lyckades göra mej av med honom. Minus för Mr Big och många plus till Adian, mitt hjärta gjorde en dubbelvolt när jag fick syn på honom!

Charlotte gör allt för att hålla fasaden som den perfekta fru och mamma, detta visar de inte överdrivet tydligt i filmen men för oss som redan känner karaktärerna så har vi redan detta djup (herr Wiklund saknar det djupet). Till slut rinner bägaren över och hon går in i skafferiet och grinar. Vilken mamma har inte gjort det? Jag har gjort det. Jag tror att många mammor känner igen sej hos henne, man gör allt för att det ska bli så bra som möjligt men till slut orkar man inte med det hela å då måste tårarna fram! Sen har hon en helt underbar nanny som förstår det. En nanny utan BH och hur tror hon att Harry reagerar på det?

Miranda gör inte så mycket väsen av sej i filmen, säger upp sej från jobbet då hennes röst inte uppskattas. Bra. Men sen då? Hon har fått för lite plats tycker jag.

Samantha har blivit en klimakterietant som proppar i sej 7000 olika hormoner och smörjer sej med ännu fler krämer - allt för att bli yngre och för att slippa klimakteriebesvären. På resan till mellanöstern blir hon fråntagen alla hormoner och med det kommer diverse besvär. Men hon sexar som vi är vana vid och gör ingen tittare besviken.

Jag då? Jag älskar dessa fyra damer. Varje gång jag ser den första filmen (har sett den ett par gånger) och nu när jag såg tvåan så blir jag så avundsjuk! Jag vill också svassa runt i höga klackar och dyra märkeskläder med ben smala som tändstickor. Till skillnad från de mysbyxor mina fläsklägg lätt fyller ut! Skärpning på mej där! Nu kommer jag aldrig att råd med några dyra märkeskläder men jag får väl pussla om lite i garderoben och göra mer plats för tunikor och tights, byta ut tennisskorna till converse eller nåt annat roligt. Klackarna får jag tyvärr se mej besegrad över - jag kan helt enkelt inte gå i klackar (vet inte ritkigt hur jag ska klara av klackarna jag ska ha när jag är tärna) dessutom är det omöligt att jobba i klackar.

Dags att gå in i Charlotte-rollen, dvs som den perfekta mamma och sambo...

Filmen får SSSs av SSSSS.

Ordbajs.


Guccikrigen - Jenny Gucci

Tänker inte återge något om vad boken handlar om - baksidetexten kan ni googla fram själva.


Vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Å ena sidan tycker jag att den är bra då den innehåller första klassens skvaller. Å andra sidan tycker jag att det är fegt att skriva en bok som så mycket handlar om en död persons dåliga sidor. Personen ifråga har ju ingen som helst möjlighet till att försvara sej. Efter att ha läst boken är jag inte så sugen på att handla från Gucci längre (som om jag gjorde det innan...) även om Gucci inte längre ägs av familjen.

Underhållande var den iallafall då jag utan några som helst problem läste den sent på kvällen utan att somna.

Läsvärd! Om man gillar skvaller...

Ordbajs.


RSS 2.0