En förtjusande man - Marian Keyes

En förtjusande man skriven av Marian Keyes.

Boken är skriven ur fyra olika kvinnors perspektiv, fyra kvinnor som har en gemensam nämnare, en man, Paddy. En förtjusande man, men bara på ytan. I själva verket är han ett jävla as som misshandlar sina flickvänner.

Det första avsinittet handlade om Lola som blir sviken av Paddy (mannen), kapitlerna om henne är skrivna på ett kul sätt med dag och klockslag för varje stycke så som läsare har man hela tiden stenkoll på om det är nutid eller om hon tänker tillbaka.

De andra kvinnorna är inte skrivna med dag och klockslag så ibland är det lätt att snurra ihop handlingen lite, framför allt när brytningen mellan styckena om nutid och dåtid är vid en sidbrytning, då ser man inte att det är nytt stycke. Det hade räckt med att det suttit en filur mellan styckena så hade det problemet inte inträffat.

Boken har ett mycket viktigt innehåll, bla alkolism, men det har Keyes skrivit om i fler böcker och känns inte på något sätt utmärkande för just den här boken (hon är själv en nykter alkolist). Enligt mej är det två nya ämnen som avhandlas i denna bok, en del är större än den andra. Jag börjar med de mindre delen - medias makt och folkets makt över media.

Alla vet vi redan att media har stor makt, kolla bara Littorin-affären, det är lite likande fall i denna bok, det handlar dock inte om köpt sex. Utan om en kvinnligpartiledare, Dee, som har någon emot sej och denna någon gör allt för att sälja in smutsiga historier om henne till tidiningar. Sanna historier visserligen, en del är sanna pga av att Dee gör en del saker som inte är helt lagliga och hennes pojkvän hänger ut deras sexliv i media (det visar sej sen att han fått betalt för det) men en del saker gör inte Dee olagligt men personen som försöker sätta ditt henne hindrar bla att checkar löses in och helt plötsligt finns det saker hon inte betalt för. Medias makt att smutsa ner politiker, skyldiga som oskyldiga. Jag är däremot helt övertygad om att om man avgår från sin ministerpost som Littorin gjorde så är man skyldig.

Till det andra viktiga ämnet, mäns våld på kvinnor. Mannen i boken, Paddy, roar sej med att leka sexlekar med en del av sina flickvänner och misshandla dem alla. Marnie, som träffar honom när hon är ung (17 år) blir nästan misshandlad till döds men klänger sej ändå fast vid honom resten av livet. Marnie är redan innan hon träffar honom en superkänsligt våp (jag skulle aldrig klara av at umgås med henne) och det blir mycket värre efter honom, så hon var ett lätt offer för honom. Hon blir alkolist och gifter sej och får två barn, hennes man lämnar henne sedan och tar barnen med sej pga av hennes alkoholproblem, fullt förstålligt!

Marnies tvillingsyster Grace är journalist och blir senare i livet erbjuden att skriva Paddys biografi och hon tackar ja för att kunna hämnas honom. Det hela slutar med att även hon blir misshandlad när hon vägrar ha sex med honom. Grace får även sin bil stulen och sönderbränd och det visar sej att Paddy ligger bakom det.

Grace lär känna politikern Dee och Grace leker Sherlock Holmes och klurar ut att det är Paddy (hög uppsatt i samma parti som Dee) som ligger bakom smutskastningn av Dee i media och för att få stopp på den allra värsta historien blir det kohandel. Grace får med sej Lola och Marnie och tillsammans hotar de att gå ut med sin historia om Paddy inte drar tillbaka den han har om Dee. Det går åt skogen och Paddy bara skrattar åt dem.

Av en slump får Grace dagen efter i uppdrag att intervjua en irländsskådespelerska som precis slagit igenom stort i Hollywood, Zara. När de ska skaka hand efter intervjun stirrar Zara på hennes hand. Paddy "brännmärker" sina offer genom att fimpa en cigarett i deras högra hand. Det visar sej att även Zara är ett av Paddys offer och att hon känner en till, Selma. Selma fick sin bergsklättrar karriär förströd pga av att Paddy bröt ett ben i hennes hand.

Med fyra tjejer fick de tills slut Paddy på fall och han drog tillbaka sin historia om Dee. Dee som arbetar mot mäns våld mot kvinnor hittar även sin chans till att hämnas på Paddy.

Det är det stora hela i handligen sen är det självklart en massa annat som händer mitt i också, en moster blir dödligt sjuk i lugncancer och för att stötta henne slutar alla i hennes närhet att röka. Så en del om nikotinabstinens får man läsa också, lösgodis ska tydligen hjälpa.

Till det viktiga ämnet: misshandel. Jag personligen förstår inte hur man kan stanna kvar och tror heller inte att jag någon gång kommer att förstå, om jag inte själv blir utsatt för det men det hoppas jag att jag slippr. Att mannen till en början är förtjusande, så som Paddy, och att misshandeln startar som en hjärntvätt för att bryta ner personen psykiskt för att sen börja slå, det är jag med på. Men någonstans borde det väl ringa varningsklockor så starka att man fattar att det är dags att ge sej av??

I boken är det som tur är ingen som har barn (förutom Marnie men hon fick barn efter sin tid med Paddy med en vettig karl), men att stanna kvar i ett misshandelsförhållande där även barnen far illa kan jag inte förstå. Marnie utvecklar som sagt alkolism och det anser jag även det är en form av misshandel av barnen. Det skapar en otrygg miljö för barnen precis som misshandel.

Hur tryggt är det att se pappa slå mamma, eller mamma slå pappa? Kan man slå sitt barns andra förälder är steget inte långt från att slå det egna barnet (även om föräldern inte slår barnet är det ändå psykisk misshandel). Om man är den föräldern som blir slagen och stannar kvar och låter sina barn utsättas för misshandel av den andra föräldern, oavsett om det enbart är psykiskt eller även fysiskt så anser jag att man indirekt säger till föräldern som misshandlar att det är ok, misshandla mej och våra barn.

Trots att man själv blir misshandlad är jag helt övertygad att man gör allt för att skydda sina barn men för mej är det inte tillräckligt, så länge man inte lämnar den som misshandlar är man själv lika delaktig i misshandeln av barnen. Min åsikt.

I boken får man läsa att kvinnorna som blir slagna skäms och att de därför inte gör något, istället tassar de runt på tå och försöker vara så förberadande som möjligt så att Paddy aldrig ska få en chans att bli arg och därmed slå. Självklart hittar han ändå anledning till att bli arg, för att han vill slå. En man som slår upprepade gånger på fler än en kvinna är det något fel i huvudet på, enligt mej.

Tänker här återge ett långt citat från boken om hur Lola kände:

"Ville desperat återgå till den första tiden när han var överförtjust i mig, när jag aldrig kunde göra något fel i hans ögon. De tillfällen då han varit öm och kärleksfull dåförtiden så många fler än de otreliga upplevelserna - men jag kunde omöjligt hitta tillbaka dit.

Ansträngde mej mer för att vara sexigare, för att förutse hans sinnesstämningar och behov, för att blir mer insatt i politik, för att ständigt vara tillgänglig för honom, natt som dag.

Var så ängsligt uppslukad av att göra honom lycklig att jag inte hade några känslor över för att älska någon annan. Glömde Birdie, Treese och Jem, de var bara individer som ville slösa bort min tid och energi.

Försökte kontrollera allt i hela världen så att inget skulle reta upp honom. Men precis vad som helst kunde väcka hans raseri - ett rött trafikljus, ett fiskben i maten, att jag glömde bort att påminna honom om något jag inte ens känt till.

Sedan fick allt ett abrupt slut - nyheten spreds att Paddy tänkte gifta sig med (en) annan kvinna och inte längre hade något behov av mig. Borde ju ha varit glad över att bli av med honom. Men det var jag ju inte. Tillsammans med honom kände jag mig värdelös. Men utan honom kände jag mig så utskämd att jag trodde jag aldrig skulle komma över det."

Jag vet inte, men jag kan tänka mej att det är så här många känner. De känner sej värdelösa med mannen men utan mannen känner de sej utskämda och som riktiga nollor. Och tyvärr tror jag många av dem är rädda för att bli ensamma och då hellre är med en man som slår än ingen alls, tyvärr så väntar de nog med att lämna mannen tills de har hittat någon ny, och hur lätt är det med en man som kontrollerar varje steg?

Kompromissa får man göra i varje förhållande men det ska vara lika åt båda håll. Annars är det något som är fel.

Nope, inget ordbajs. Det var heller inte tänkt att det skulle bli så långt, men en del saker går bara inte att skriva kortfattat om. Betyget blir SSSss av SSSSS, det som drar ner är kapitlerna om de olika kvinnorna är skriva på olika sätt, kapitlerna om Lola är att föredra. Det andra som drar ner är att Keyes återigen skriver om alkolism, vitkigt det med men hon har redan haft med det i 2-3 böcker tidigare, alkohol i stora mängder förekommer i alla böcker så det känns lite uttjatat.

Kommentarer
Postat av: Madde

Tur för dig att jag läste ut boken igår eftersom du avslöjade HELA handlingen här. Min åsikt är ialf att avsnitten om Lola är de sämst skrivna, meningarna var ju för fan inte hela, även om det var praktiskt med datum och tid. Sen vad det gäller resten så håller jag med.

2010-07-27 @ 16:39:01
URL: http://parkerarrakt.blogg.se/
Postat av: Siri

Japp vi kan höras av om det! jag kommer antagligen ha ångest då eftersom jag börjar jobba sen;) Vi hörs! kram

2010-07-27 @ 23:05:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0