Måndagssvammel

Då har jag jobbat öppning och Robban har vabbat, behöver jag säga vilket jag helst föredrar? Ledtråd: jag skulle trivas helt underbart bra med att vara hemmafru. Dessvärre är jag inte rikt gift så det funkar inte. E har ju som sagt ont i munnen för alla dessa blåsor, höstblåsor, heter de tydligen, dreglar som bara den gör hon också så snart åker nog stänkskydden fram. Det onda gör att hon igår hade svårt att somna och somnade då tillsammans med mej och Robban för att sen vakna mitt i natten och vara skitförbannad! Hon skulle sova i sin säng...Sen vaknade hon vid halv 7 (då var jag redan på jobbet) å då la hon sej hos Robban. En del har det bra!

En fördel med att Robban var hemma var att jag behövde inte skynda mej hem från jobbet för att hämta E på förskolan (jag har alltid sagt dagis men nu har E själv börjat säga förskola så det får väl jag också göra) så jag passade på att veckohandla, jag som älskar att spendera pengar på mat...NOT - det finns mycket roligare saker att lägga pengar på. Fick t.o.m hjälp av mina jobbarkompisar att trolla ihop en matsedel, fast jag inte vet vart den tog vägen...Men mat har vi nu iallafall så svälta behöver vi inte.

Sen det bästa av allt, jag och E bakade två kladdkakor! Jag har APT på jobbet imorgon och fick i uppdrag att ta med en kaka. Men jag gjorde två, av den anledningen att jag känner mej själv och jag vet att jag bara måste smaka!! Å jag kan ju inte komma med en kaka som redan är smakad. Nu kommer jag att ta med den också annars blir jag en riktig tjockis (hittills intalar jag mej att jag är en fejktjockis) och det känns mer okej att ta med en smakad kaka när jag även har en osmakad. Sen ökar ju oddsen för att jag får med mej en bit hem :-)

Sitter just nu och väntar på att E ska somna, tidigt jag vet, men så blir det ibland när hon inte sover middag och att få henne sova middag när hon inte är på förskolan är typ omöjligt. Jag skulle duscha förut, före henne, men då kom hon och bara skrek och skrek, ett skrik som jag tolkade som ett tecken på trötthet. Det var med andra och bara att stoppa in henne i duschen och sen ner i sängen för sagläsning, nu ligger hon och lyssnar på Lotta och hon har inte alls ropat på mej lika mycket som vanligt. Gissar på att jag tolkade hennes skrik rätt. De gånger vi försöker lägga henne utan att hon är tillräckligt trött ropar hon på mej hela tiden.

Nej nu har jag svamlat så det räcker.

Ordbajs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0