.

...är så jävla irriterande!! Han den där jag bor med ska alltid göra allt sen. Det är ett jävla jag ska bara, jag ska bara. Ibland känns det som om jag bor med nån jävla Alfons Åberg som fortfarande är 4 år, eller vad han nu är. Och det som är mest irriterande och som jag blir riktigt jävla ledsen över är att det av någon anledning är mitt fel. Som om det är mitt fel att man inte kan göra allt sen? En del saker behöver göras innan det blir sen. När det är sen kan det faktiskt vara för sent.

Han den där jag bor med är underbar på många sätt och vis men framförhållning och att tänka på någon mer än sej själv är något han inte klarar av. Han är väldigt duktig på att klaga om soporna skulle råka lukta lite, med betoning på lite. Att gå ut med soporna innan de luktar, eller t.o.m efter att de har börjat lukta är mer än vad han klarar av.

Här vill jag påpeka att lukten från soporna är mitt fel. Mitt fel för att jag vill att vi komposterar. Av någon anledning ska det tydligen lukta mer? Att soporna är densamma fast sorterad i olika behållade förstår inte han. Att vi komposterar gör ju inte att vi får mer sopor, enbart mer sorterade sopor. Om någon orkar vara pedagogisk med honom så förklara gärna, själv har jag gett upp.

Och nu tycker han själv att han är snäll för han visade mej att Grey's Anatomy har börjat - att jag missat början och hela förra avsnittet för att jag fått tagit reda på delar av hans skit verkar inte bekomma honom alls.

Ibland undrar jag hur fan han tänker?? Han har berättat för mej att han är uppfostrad till att hjälpas åt. Det är möjligt att han är men då lever han inte som han är lärd.

Igår jobbade jag till halv 6 och han den där jag bor med slutade 4 och åkte sen å jobbade igen för att jobba in fredagen. Jag kom hem hungrig och trött till ett litet barn som var hungrig och trött. Han den där jag bor med var också trött, för trött för att komma ihåg att vi behöver äta! Hur fan kan man glöma bort att ens eget barn behöver mat? Det hela slutade med att jag fick trolla fram burkmat till Elisia så att hon inte skulle vara hungrig. Sen fick jag laga mat med ett trött barn. När maten var klar var klockan så mycket att Elisia redan borde ha varit badad - då fick vi gå in i duschen. Efter det fick hon en knäckemacka och somnade snällt. Sen efter det kvart i 9 på kvällen fanns det tid till mej att äta. Då tycker inte jag att man hjälps åt. Ett stort plus ska han dock ha för att han bad om ursäkt efter att jag sagt till honom exakt vad jag tyckte och tänkte. Men han kanske hade tänkt att laga mat sen...

Nu är det garanterat en person som tycker att jag är orättvis och dum som skriver detta om han den där jag bor med och då får han/hon tycka det - det skiter jag fullständigt i. Detta är mitt blogg och här skriver jag precis vad jag vill (dock inte om saker jag har tystnadsplikt om), passar det inte så låt bli å läs.

Detta mina damer och herrar är inget ordbajs!

Så nu har jag avreagerat mej! Hade tänkt att berätta om hur roligt jag haft på jobbet idag men det känns sådär just nu. Det roliga har iallafall bestått i att möblera om större delen av avdelningen, delat in i olika hörnor osv. Och så fick jag ut delar av mina aggressioner (som jag tydligen har enligt han den där jag bor med, jag kallar det att jag vet vad jag vill och gör allt för att få det så). Det är nämligen så att det har funnits en trälåda med pussel som inte gått att få upp. Lådan finns kvar men den går numera att öppna! Alla försökte men ingen lyckades. Efter lite städning hittade en kollega en såg och gav som förslag att vi kan såga upp fanskapet. Ja tänkte jag, men så fick jag syn på ett bord, eller bordet har jag ju sett tidigare men jag hade innan inte insett dess potential. Jag insåg att jag kan ta trälådan och banka fanskapet i bordet ett par gånger. Eftersom att jag är en person som inte bara tänker att så kan man göra utan även gör det så bankade jag fanskapet i bordet ett par gånger - sen var det bara att öppna lådan. Den öppnade sej hur snällt som helst, kanske är det så man ska göra med Robban också? ;-)

Ordbajs.