.

Då har jag jobbat första arbetsveckan och jag har överlevt. Inte bara överlevt utan det har gått mycket bättre än förväntat. Jag trodde att jag skulle vara mycket tröttare! Trött har jag varit men inte riktigt så trött som jag trodde och det tackar jag för. Fast nu är jag helt slut i armar och ben men det beror inte på jobbet.

Helgen började med att jag hämtade E (1:a gången upp för alla trapporna). Sen gick vi och handlade och då blev hon skitförbannad!! För att hon inte fick lördagsgodis. Nu är varken jag eller Robban särskilt hårda på att det enbart ska vara godis på lördagar utan hon har fått godis vilken dag som helst, men inte varje dag och heller inte varje gång vi går och handlar. Men de sista gångerna hon har frågar har det ofta blivit godis, men idag sa jag nej. Tydligen föll det inte damen i smaken för fan vad hon skrek! Nonstop från det att jag hade sagt nej.

Sen fick jag heller inte lägga upp varorna på bandet. Och sen skulle hon inte parkera vagnen men drog iväg med den så att hon ramlade varpå jag hjälpte henne upp och en gubbe var snäll och parkerade vagnen åt oss. Då blev hon ännu argare för HON skulle ju parkera vagnen, att hon minuten innan inte skulle göra det verkade helt bortglömt. Det slutade med att jag betalade, tog henne under armen och gick hem. Hemma sprang hon in i sitt rum, slängde sej på sängen och skrek. Detta gjorde mej trött (2:a gången uppför trapporna).

Efter det följde jag och E med Robban när han skulle klippa sej så att E skulle få en chans att spana in hur det är gå till frisören. Besöket gick bra och E tyckte det verkade kul så vi bokade en tid åt henne med. Fredag nästa vecka ska hon klippas, eller toppas stämmer väl bättre. Sen gick vi hem (3:e gången uppför trapporna).

Här fick jag en slappisstund. E åt mat och tittade på film. Jag satt lite vid datorn och läste bloggar.

Robban kommer hem med pizzasaker och jag får ställa mej och göra deg. Inte det jobbigaste man kan göra men en liten ansträngning krävs det. Otränad som jag är är det nästan lite pinsamt att erkänna att jag känner av knådandet i armarna...

Medan degen jäste gjorde jag lekdeg till E (ännu mera knådande). Salt hade vi hemma men grovkornigt vilket inte funkar så bra, eller inte alls tror jag så det var bara att gå till ICA igen (4 gången uppför trapporna).

Väl hemma var det bara att fixa färdigt lekdegen och sen börja kavla ut pizzorna = ännu mer jobb för min stackars armar.

Sen var jag hungrig. Pizza är inget jag äter så pizzabaket gör mej enbart trött - inte ett dugg mätt. Jag bestämmer mej för att äta macka. Upptäcker att rostbrödet är slut (jag åt upp det sista imorse...) och det andra brödet som ska vara så himla bra och nyttigt har möglat! Bakdag var den 16/8 och bäst före 23/8, brödet har förvarats i skafferiet. Så till er som säger att bröd blir förstört fortare av att förvaras i kylskåpet - skit på er! För så är det inte. Robban har även mejlat företaget och frågat vad det är för skitbröd de tillverkar. Mögligt efter 4 dagar känns inte okej.

Det mögliga brödet gjorde att jag fick gå till ICA igen, 5:e gången jag fick gå upp för trapporna. Då jag bor på tredje våningen utan hiss har jag idag fått mycket gratis motion, men jag skulle mer än gärna byta ut den motionen mot en hiss.

Nu ska jag iallafall inte gå ut mer. Thomas får ta med alla sopor när han går.

Ordbajs.