Påskafton!
Ja allt går ju som sagt inte som planerat. Det hela började med att Elisia kräktes i torsdag och igår. Igår var det på förmiddagen och efter att hon sovit bort en sisådär tre timmar så var hon pigg och glad och imorse när hon vaknade åt hon som en häst och sprang runt och spelade apa. Så jag chansade på att ta med henne på påsklunch hos päronen. Där var hon hur glad som helst och somnade som vanligt i bilen på vägen hem (kusinerna kör slut på henne). Det enda som då tydde på att magen inte var helt återställd var att det som kom ut bakvägen såg ut som senap. Hon har dock varit jätteduktig och fixat allt på pottan, inte en droppe/kotte i trosan :-) men sen nu på kvällen så kom det en spya igen :-( men hon överlever nog.
Det tråkiga idag, och som jag absolut inte blir klok på ibland är han den där jag bor med. Hur svårt ska det vara att ge ett klart och tydligt besked om man följer med eller inte??? Jag vet att han inte tycker det är kul att åka till mina föräldrar (jag tycker inte det är kul att åka till hans heller så där ligger vi lika). Jag frågar därför alltid om han VILL följa med. Inte NU SKA du med. Att han sen väljer att inte följa med skiter jag i (det kan snarare vara skönt får då behöver jag inte ha bråttom hem, följer han med känner jag att vi måste skynda oss igenom det hela just för att jag vet att han inte tycker det är kul) det är sätter han framför det på. Frågar jag vill du med, får man till svar: hmmm, eller tystnad. Hur ska jag tolka det??
Idag blev det så att när jag höll på och gjorde iordning mej och Elisia så åkte han och tvättade bilen, innan hade jag frågat om han ville med men inte fått något svar. Iväg åkte han och klara blev vi. Eftersom att han sagt att han inte vill med så tänkte jag att då följer han väl inte med, så då kan vi gå ut och vänta (observera här att inte vill med och ska inte med är två olika saker). Sen när han kom tillbaka så tittade han på oss och sa: Jaha (eller likande) och menade på att är ni redan ute? jag då? Så då sa jag ville du med eller inte? jag fick inget svar förut. Han svarar: Ja, jag hade tänkt det men jag behöver duscha. Så då säger jag: Ja men gå upp å gör det så väntar vi. Men det tyckte inte han. Då sa jag att då får du kasta ut nyckeln så vi kommer in sen utifall du inte är hemma (han hade inte tagit med sej någon när han åkte och tvättade bilen). Sen hörde inte jag mer.
Jag och Elisia gick till balkongdörren och väntade och väntade. Eftersom att det inte kom någon nyckel så utgick jag från att han skulle med och hade gått in i duschen så som jag föreslagit. Han brukar vara ruskigt snabb när han behöver så efter 20 minuters väntan började jag fundera. Då jag frågar jag hur det går för honom och får till svar: Går fint. Hur går det själv? Då sa jag att vi väntar och får svaret: På vad? Då har vi väntat i 20 minuter på någon som inte kommer och Elisia blev jätteledsen för hon trodde ju att han skulle med. Sen körde jag fort för jag var arg!! Inte på att han inte följde med utan för att han aldrig kan ge ett rakt besked!! Hur svårt är det att säga: Nej, idag följer jag inte med! Enligt honom så sa han det när han gick från bilen men eftersom att vi inte var de enda på parkeringen och jag inte hade ansiktet vänt mot honom så hörde jag inte det.
Idag var det faktiskt bra att han inte följde med för då kunde han fixa tvätten! Jag var helt övertygad om att vi hade tvättid idag klockan 4 så jag skickar ner honom till tvättstugan och han upptäcker att det har vi inte alls. Men som tur var så fanns det en så tvättat blev det ändå.
Men som sagt, hur svårt kan det vara att svara ja eller nej? Det om nåt kan jag göra. Och det kommer att bli fler nej från min sida när vi ska åka till hans släkt framöver. Kan inte han följa med för att han tycker det är tråkigt ser jag inte någon anledning till att jag ska följa med för jag tycker också att det är tråkigt.
Glad Påsk!
Ordbajs.
Det tråkiga idag, och som jag absolut inte blir klok på ibland är han den där jag bor med. Hur svårt ska det vara att ge ett klart och tydligt besked om man följer med eller inte??? Jag vet att han inte tycker det är kul att åka till mina föräldrar (jag tycker inte det är kul att åka till hans heller så där ligger vi lika). Jag frågar därför alltid om han VILL följa med. Inte NU SKA du med. Att han sen väljer att inte följa med skiter jag i (det kan snarare vara skönt får då behöver jag inte ha bråttom hem, följer han med känner jag att vi måste skynda oss igenom det hela just för att jag vet att han inte tycker det är kul) det är sätter han framför det på. Frågar jag vill du med, får man till svar: hmmm, eller tystnad. Hur ska jag tolka det??
Idag blev det så att när jag höll på och gjorde iordning mej och Elisia så åkte han och tvättade bilen, innan hade jag frågat om han ville med men inte fått något svar. Iväg åkte han och klara blev vi. Eftersom att han sagt att han inte vill med så tänkte jag att då följer han väl inte med, så då kan vi gå ut och vänta (observera här att inte vill med och ska inte med är två olika saker). Sen när han kom tillbaka så tittade han på oss och sa: Jaha (eller likande) och menade på att är ni redan ute? jag då? Så då sa jag ville du med eller inte? jag fick inget svar förut. Han svarar: Ja, jag hade tänkt det men jag behöver duscha. Så då säger jag: Ja men gå upp å gör det så väntar vi. Men det tyckte inte han. Då sa jag att då får du kasta ut nyckeln så vi kommer in sen utifall du inte är hemma (han hade inte tagit med sej någon när han åkte och tvättade bilen). Sen hörde inte jag mer.
Jag och Elisia gick till balkongdörren och väntade och väntade. Eftersom att det inte kom någon nyckel så utgick jag från att han skulle med och hade gått in i duschen så som jag föreslagit. Han brukar vara ruskigt snabb när han behöver så efter 20 minuters väntan började jag fundera. Då jag frågar jag hur det går för honom och får till svar: Går fint. Hur går det själv? Då sa jag att vi väntar och får svaret: På vad? Då har vi väntat i 20 minuter på någon som inte kommer och Elisia blev jätteledsen för hon trodde ju att han skulle med. Sen körde jag fort för jag var arg!! Inte på att han inte följde med utan för att han aldrig kan ge ett rakt besked!! Hur svårt är det att säga: Nej, idag följer jag inte med! Enligt honom så sa han det när han gick från bilen men eftersom att vi inte var de enda på parkeringen och jag inte hade ansiktet vänt mot honom så hörde jag inte det.
Idag var det faktiskt bra att han inte följde med för då kunde han fixa tvätten! Jag var helt övertygad om att vi hade tvättid idag klockan 4 så jag skickar ner honom till tvättstugan och han upptäcker att det har vi inte alls. Men som tur var så fanns det en så tvättat blev det ändå.
Men som sagt, hur svårt kan det vara att svara ja eller nej? Det om nåt kan jag göra. Och det kommer att bli fler nej från min sida när vi ska åka till hans släkt framöver. Kan inte han följa med för att han tycker det är tråkigt ser jag inte någon anledning till att jag ska följa med för jag tycker också att det är tråkigt.
Glad Påsk!
Ordbajs.
Kommentarer
Trackback
