Edie och lite annat om döden
Kommer du att sakna denna bimbo? Jag kommer göra det. Tydligen (om man nu ska tro det som står på kanal5:s hemsida) så har programmet drabbats av den ekonomiska kris som råder i världen och de fick helt eneklt order om besparingar.
Frågan är ju bara hur serien ska klara sej utan Edie? I många serier, böcker, filmer m.m. finns det många gånger någon som man bara älskar att hata. Risken finns att handlingen nu kanske bli lite flat, men men, den som lever får se.
Jag tror också att många skulle ha så mycket roligare i livet om man levde lite mer som Edie. Nu menar jag inte att alla tjejer/tanter ska bli slampor som stöter på kvarterets alla män. Men en dag dör även du, kanske på tok för tidigt. Du kan få en dödlig sjukdom eller vara med om nån olyka, en sån sak kan vi aldrig veta. Lev för dagen! Jag försöker.
Jag kommer ihåg att samma dag som jag berättade för Robban att jag tänkte behålla Elisia oavsett om han var med på det hela eller inte, så berättade en av hans kompisar om en gammal kompis till honom. Den här kompisen (kommer inte ihåg vad han hette), var iallafall en pigg, ung, glad, sportig kille. Han jobbade på nån vinterturistord när detta hände. Han brukade åka snowboard men kände efter ett tag att han inte hade samma balans som tidigare så han åkte hem till Sverige igen och kollade upp det. Det visade sej vara en hjärntumör, en tumör som han inte klarade av att besegra. Kommer inte ihåg hur gammal han var när han dog men jag har för mej att han var runt 25.
Innan jag hörde detta var jag rätt så säker på att jag skulle behålla Elisia - efteråt var jag helt säker. Tänk om nåt sånt skulle hända Robban? Skulle han aldrig på uppleva hur det är att bli pappa? Eller mej? Skulle jag aldrig få vara med om en graviditet, bli mamma? Skulle vi inte få leva vidare? Det kanske är lite deprimerande tankar men såna tankar kan slå mej. Läste en artikel i MAMA eller ViFöräldrar, det var en tjej hennes sambo fick cancer - med dödlig utgång. När hon fick reda på det sa hon: Om du ska dö ska jag ha ett barn till. Jag förstår henne. Av de man älskar vill man ha så mycket av som möjligt, och då tänker jag inte på materiella ting, utan på kärlek och minnen. Kan man få nåt bättre minne av någon än ett barn?
Tanken med detta inlägg var att säga hejdå till Edie, det blev visst lite mer...
KNDU LS DHR? Tänk på den du!
//Stina
Frågan är ju bara hur serien ska klara sej utan Edie? I många serier, böcker, filmer m.m. finns det många gånger någon som man bara älskar att hata. Risken finns att handlingen nu kanske bli lite flat, men men, den som lever får se.
Jag tror också att många skulle ha så mycket roligare i livet om man levde lite mer som Edie. Nu menar jag inte att alla tjejer/tanter ska bli slampor som stöter på kvarterets alla män. Men en dag dör även du, kanske på tok för tidigt. Du kan få en dödlig sjukdom eller vara med om nån olyka, en sån sak kan vi aldrig veta. Lev för dagen! Jag försöker.
Jag kommer ihåg att samma dag som jag berättade för Robban att jag tänkte behålla Elisia oavsett om han var med på det hela eller inte, så berättade en av hans kompisar om en gammal kompis till honom. Den här kompisen (kommer inte ihåg vad han hette), var iallafall en pigg, ung, glad, sportig kille. Han jobbade på nån vinterturistord när detta hände. Han brukade åka snowboard men kände efter ett tag att han inte hade samma balans som tidigare så han åkte hem till Sverige igen och kollade upp det. Det visade sej vara en hjärntumör, en tumör som han inte klarade av att besegra. Kommer inte ihåg hur gammal han var när han dog men jag har för mej att han var runt 25.
Innan jag hörde detta var jag rätt så säker på att jag skulle behålla Elisia - efteråt var jag helt säker. Tänk om nåt sånt skulle hända Robban? Skulle han aldrig på uppleva hur det är att bli pappa? Eller mej? Skulle jag aldrig få vara med om en graviditet, bli mamma? Skulle vi inte få leva vidare? Det kanske är lite deprimerande tankar men såna tankar kan slå mej. Läste en artikel i MAMA eller ViFöräldrar, det var en tjej hennes sambo fick cancer - med dödlig utgång. När hon fick reda på det sa hon: Om du ska dö ska jag ha ett barn till. Jag förstår henne. Av de man älskar vill man ha så mycket av som möjligt, och då tänker jag inte på materiella ting, utan på kärlek och minnen. Kan man få nåt bättre minne av någon än ett barn?
Tanken med detta inlägg var att säga hejdå till Edie, det blev visst lite mer...
KNDU LS DHR? Tänk på den du!
//Stina
Kommentarer
Trackback
