Seminariumtext
Jonas Hassen Khemiri - Ett öga rött
När jag började läsa denna bok blev jag först så arg! Först och främst på språket, en människa född i Sverige som skriver så dålig svenska? Ibland får jag känslan av att han gör det med vilje, för att inte svennefieras. Ännu argare blev jag på hans attityd till Sverige. Det är svennefittor, lyxsvennar m.m. Han använder också ett språk som många gånger inte skulle vara acceptabelt av en svensk att använda. Neger är ett exempel som idag är väldigt laddat att använda av en svensk, men av en blatte är det helt okej. Likaså blatte, jag som svensk får inte använda blatte som när pratar om någon som är mörk i hyn men en blatte får kalla mej svenne. Eller får ska jag väl inte säga, men det accepteras.
När jag läser boken så får jag känslan av att det handlar om en väldigt arg ung man. Arg på allt som har med Sverige att göra. Han vill absolut inte svennefieras. Han använder ordet svenne väldigt ofta i olika sammanhang, för mej är det ett negativt ord - därför får jag känslan av att Sverige inte är särskilt omtyckt av honom. Varför undrar jag? Kanske är det för att han själv inte valt att bo i Sverige? Till skillnad från nästa bok, där författaren själv emigrerade till Sverige i vuxen ålder, så har Halim fötts i Sverige och då själv inte kunnat välja vilken land han vill bo i. Men det visar väldigt tydligt att bara för att man är född i Sverige så är man inte per automatik "svensk".
Det jag saknar i boken är ett lexikon. Jag kan inte blattesvenska. Ord som walla, kefft, baza m.m. kunde inte jag. Kefft eller keffe användes rätt så ofta på en del ställen och ibland så kände jag att jag missade en del av innehållet. Tack och lov har min sambo en lillebror som kunde översätta åt mej.
Theodor Kallifatides - Ett nytt land utanför mitt fönster
När jag började läsa den här boken så blev jag glad. En invandrare som vill lära sej det nya landet. Lära sej språket, landet och kulturen precis så som det ska vara, enligt mej.
Kallifatides visar också hur ett och samma ord kan ha olika betydelser. På s.54 skriver Kallifatides om ordet älska, det står att läsa:
"Igår älskade jag med en kvinna, utan att älska henne" eller "vi älskar varandra, men vi älskar inte" eller "vi älskar som besatta, men vi älskar inte varandra".
Kallifatides skriver även att han hörde folk säga att de älskar nyupptagen potatis. Det här tycker jag är ett mycket bra exempel på hur ett och samma ord används i många olika sammanhang, det måste verkligen vara jättesvårt att lära sej hur ordet ska behandlas i sitt sammanhang på ett andra språk! I sitt modersmål så hör/ser man ju hur ordet ska behandlas när man har sammanhanget utan att man reflekterar över det. I ett andra språk så måste man hela tiden tänka efter hur ordet ska behandlas, annars så kan man få lite mysko bilder i huvudet.
Trots att Kallifatides har kämpat för att försvenska sej så har han förblivit en främling, en främling i dubbla bemärkelser. Idag är han fortfarande grek i Sverige men i Grekland så är han inte längre en grek. Vad är han då? En främling? Det är iallafall så han beskriver sej själv. Jag får känslan av att boken är skriver för att han ska hitta sej själv, vem är denna främling?
Det var som sagt två böcker vars författare har två väldigt skilda attityder till Sverige, kanske därför vi fick läsa just de två?
haha, underbart inlägg. Jag håller med dig. Det är skamligt att man efter så många år i sverige inte kan uttrycka sig på bättre svenska.
