Bernhard Schlink - Högläsaren

Ny text inför seminariet imorgon denna gång var det boken Högläsaren av Bernhard Schlink. Vet att jag skrev i ett tidigare inlägg att boken var seg och tråkig men den kom igång sen. Helt klart läsvärd, men det är kanske inte en bok jag skulle ha blivit intreserad av att läsa genom att bara läsa baksidan.

Bernhard Schlink - Högläsaren

 

Det jag fastnade för i början av boken, som stundtals inte kändes så stort men som kom tillbaka på slutet var den kärlek som Bernhard hade till Hanna. Först hade de ju som sagt ett kärleksförhållande, om än hemligt, och av många förbjudet. Han berättar aldrig om någon för Hanna, snarare tvärtom så förnekar han henne. När Sophie frågar honom om var han tar vägen så kommer han med undanflykter. När Hanna dyker upp på badhuset så skyndar han inte fram till henne. Är det för att deras kärlek är förbjuden som den blir så stark?

 

Bernhard glömmer aldrig Hanna. När Hanna först försvinner så begraver han sej i studier. På sidan 66 står att läsa:

 

Att efter Hanna aldrig låta mej förnedras eller förnedra mej, aldrig mer binda mig till ett förpliktande beroende, aldrig mer älska någon så att det gjorde ont att förlora henne - inte var det en klar formulerad föresats, men visst var det så jag kände.

 

Att det faktiskt var så får vi läsare svart på vitt när Bernhard gifter sej med Gertrud. Han jämför hela tiden henne med Hanna, hur hon känns att ta på, hur hon luktar osv. Redan när han skrev att de gifte sej när hon blev med barn så förstod jag att äktenskapet inte skulle hålla. Enligt mej så gifter man sej inte på grund av en graviditet utan för att man älskar varandra, även om det var ett par år sen så kan det väl knappats ha varit en katastrof att få ett utomäktenskapligt barn?

 

Bernhard har också svårt med att välja vad han ska göra när han "blir stor". Efter tiden som notarie så är det som om han inte vet vad han ska göra. Efter åtalet mot Hanna så ville han inte ha några av de rollerna som finns i en rättssal, då allt där kändes som groteska förenklingar. När han slutligen får en tjänst är det inte tack vare honom själv, att han själv sök arbete, utan det är en professor som söker upp honom. Han hänger liksom bara med. Gjorde han kanske det när han först träffade Hanna också? Bara hängde med.

 

Något som jag inte kan förstå, varken ur Hannas eller Bernhards synvinkel är varför ingen av dem berättade i domstolen att Hanna var analfabet. Något som Hanna flydde ifrån större delen av sitt liv. I början när de träffas och Bernhard läser högt så misstänkte jag att Hanna hade svårt för läsning och att det var därför hon ville att han skulle läsa högt. Hon blev arg när Bernhard sa att han struntade i skolan för han skulle ändå få gå om. Så visst fanns det tecken på att Hanna var analfabet/läs- och skrivsvårigheter men samtidigt så kan det inte vara lätt för en 15-åring att lista ut det. Hon var ju inte heller den mest öppna människan, vilket man sen får en förklaring till. Det var nog inte många som ville avslöja att de arbetat som vakt i ett koncentrationsläger.

 

Samtidigt så kan jag bli så frustrerad på Hanna i efterhand. Om hon hade berättat reda när hon blev befordrad på simens att hon var analfabet så hade många hemska saker inte hänt. Hade hon berättat redan där hon hade hon ju kanske inte (helt säker kan man ju aldrig vara) åkt och arbetat i koncentrationslägret, hon hade då heller aldrig hamnat i fängelset där hon senare tog livet av sej. Att hon tog livet av sej har jag viss förståelse för, vad hade hon att leva för utanför fängelset? Livet inne i fängelset kunde hon med dess normer. Samhället som var utanför hade hon ingen aning om hur det såg ut idag.

 

En sak som jag inte får ihop att varför Bernhard inte berättade för domstolen att Hanna var analfabet. Om han nu älskade henne så mycket, vill man inte skona den personen i störta möjliga mån från ett långt fängelsestraff? Även om hon själv inte vill bli avslöjad.


Ha det bäst!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0