Jag älskar honom!

Har fått en förklaring till varför Robban varit riktigt sur de senaste dagarna och det beror på det jag skriver här. Har en känlsa av att detta kan bli lite rörigt...Men jag kan inte cencurera mej! Och jag kan heller inte se någon anledning till det. Beter man sej illa får man väl stå för det? Just vid ostincidenten försökte jag prata med honom och jag frågade rakt ut om han ville att jag skulle åka iväg och handla men fick inget svar. Hade han bara sagt ja eller nej hade det ju inte blivit som det blev. Inlägget jag skrev hade inte behövt skrivas och han hade inte varit sur (fortfarande).

Sen finns det säkert dom som tycker det är onödigt och jävligt dumt att jag skriver det här. Men så funkar jag. Jag kan inte sitta och hålla saker inom mej - då skulle jag vara känslomässigt död vid det här laget (av många olika orsaker). Jag har ett behov av att få "prata" av mej. I mitt fall fungerar det dock inte att prata för så fort jag blir minsta lilla upprörd så blir jag ledsen och tårarna sprutar. Inlägget om osten skrevs med tårar i ögonen och det gör även detta inlägg.

Sen är det som med allt annat - det är väldigt lätt att bara komma ihåg det negativa och inget av det positiva. Att ge beröm för det vi gör bra är något som vi människor glömmer bort med tiden. Vi är duktiga på att berömma små barn men sen när de blir äldre så glömmer vi det. Vet inte om någon av er som läser har tänkt på det men ofta när jag har skrivit något negativt om Robban så försöker jag även skriva något positivt också, frågan är bara om ni läsare kommer ihåg det? Eller kommer ni bara ihåg det negativa?

Vad gällde osten skrev jag även att källaren äntligen hade blivit städad! Sen hade jag tänkt att skriva igår men jag ser att jag glömde det (inte med flit utan förmodligen för att Elisia ville upp ur badet). Det jag hade tänkt skriva då var att Robban även kört iväg gamla balkongmöbler till hans pappa som vi tidigare haft på balkongen - dvs. ännu mer "skit" från källaren är borta vilket är bra.

Och jag vet att även jag många gånger skriver en del negativt om Robban, inte för att vara elak utan för att jag inte ska gå under! Är jag ledsen över något måste jag få skriva av mej, jag skulle vara en vrak annars! Sen är även jag precis som många andra dålig på att ge beröm till andra vuxna. Robban gör många bra saker som jag inte alltid skriver - det är inte ens jämt jag säger det till honom! Det är något jag måste träna på. Så indirekt kan man säga att skriva jag inget negativt om Robban har han varit som en prins :-) och det viktigaste av allt: JAG ÄLSKAR HONOM!

Och nej jag kunde inte fixa en snyggare blid på Robban för jag tycker han är snygg på den bilden! Det är även jag som är fotograf till den :-)

En annan sak som jag tycker är konstig är att INGEN sagt något till mej efter ostinlägget men tydligen frågat Robban vad han håller på med. Hallå, vad håller inte jag på med då?? Lägger ut svensson-familjens liv på nätet! Utan lov!! Det är ju inte så att Robban sitter och godkänner inläggen innan de publiceras.


Kommentarer
Postat av: Ylva

Det måste väl finnas någon som du kan prata med,det känns mycket bättre sen,och låt tårarna flöda.Tro mig,jag har själv gjort det när allt har kännts svårt och då såg jag saker och ting på ett annat sett. Man känner sig lätta på något vis, be mig inte förklara hur, men det gör det.Det är nyttigt att prata med någon ibland mellan " fyra ögon ". Ha de bra Kram

2010-05-16 @ 00:23:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0