.

Ibland blir jag så jävla trött på han den där jag bor med! Så trött att jag önskar att han inte bodde här!! Just nu är en sådan gång.

Det hela började med att han skulle göra lasagne, mitt förslag, problemet var att det fanns ingen ost hemma. Jag frågar då om han vill att jag ska åka å köpa? (icas rivna ost är inge bra därav ordet åka). Jag får bara nåt mummel tillbaka, och därför så skiter jag i det hela. Kan man inte svara ja eller nej får man helt enkelt vara utan. Dessutom har det hänt alltför många gånger att jag åkt och köp det som saknas (trots att det är något som jag inte ens vill ha) och sen när jag kommer hem så ska han inte ha! Därav att jag verkligen frågade om han ville att jag skulle handla det eller inte, jag frågade flera gånger och inte en enda gång fick jag ett vettigt svar.

Till slut säger/skriker han: Det måste du väl fatta själv!! öhh, vad är det jag ska fatta?? Att jag skaåka och handla, eller att han gör det själv (efter att han gjort köttfärssåsen), eller att den personen som han skickat 100 sms till köper ost? eller att han gör vanlig pasta till köttfärssåsen istället? Exakt vad är det jag ska fatta?

Att säga detta till honom är helt omöjligt då han hela tiden avbryter mej och om jag då höjer rösten minsta lilla så heter det att JAG skriker. Att han inte låter mej prata färdigt existerar inte ens.

Till slut så orkade jag inte vara hemma så jag och Elisia cyklade till Coop. Cykel för att det är bättre för både hälsa och miljö men främst för att det tar längre tid! Jag orkar fan inte vara hemma när det är mitt fel att det inte råkar finnas lite ost hemma. Att det är jag som inte har fattat att jag ska handla det. Att jag frågade han den där jag bor med flera gånger gick honom tydligen förbi.

Väl hemma så kom det riktigt jobbiga - Elisia ville inte gå in! Skrek nonstop. Försökte fråga flera gånger varför hon inte ville gå in men fick inget svar. Ändrade då frågan (vet att den kan blivit lite väl ledande): Är det för att mamma och pappa bråkade? Hon nickar till svar. Jag fortsatte: Är det för att pappa fortfarande än hemma? Hon nickar igen...Det svider i hjärtat!

När vi äntligen kom in så skrek hon och var skitförbannad! Jag frågar då om vi kan få lite hjälp, till svar fick jag: Tystnad! Hade det inte varit för att tvn var på så hade jag trott att han hade åkt. Sen när jag går in och frågar varför han inte kom och hjälpte till får jag bara till svar att "hon skriker så högt att jag hör inte tvn!!" som om det var mitt fel. Upplös honom då om att hon inte ville följa med in för att han var kvar hemma och för att han hade skrikit förut. Fick då till svar att det var jag som hade skrikit.

Summan av det hela är att allt är mitt fel, han är perkekt och jag är ett jävla missfoster. Behöver jag ens säga att han inte har använt osten än?

HUR FAN SKA JAG FÅ HONOM ATT TALA KLARSPRÅK??? ATT SVARA JA ELLER NEJ PÅ EN SIMPEL FRÅGA!!! HADE HAN GJORT DET HADE DET INTE BLIVIT SÅHÄR!!! men det kommer han aldrig att fatta.

Källaren har däremot blivit städad! Nu väntar jag bara på att han den där jag bor meds mamma ska komma hit och kolla om det är något hon vill ha. En del grejer från hans mormor kommer vi aldrig att använda så just nu står det bara och tar plats.

Ordbajs.

Uppdatering: Nu kokar han pasta, med andra ord så kommer osten inte att bli använd. Sista gången jag åker och handlar åt honom!